Människan har i alla tider haft olika former för att begrava sina avlidna. Ordet begravning står i allmän mening för en handling där en avliden med eller utan religiös eller borgerlig ceremoni förs till gravsättning. Från början var det de anhöriga själva som ordnade allt. Idag vet vi att nästan alla vänder sig till en begravningsbyrå för att få hjälp.
Folktron
Från den nordiska folktron hämtar vi ordet jordfästning. Det är ett ord som man ibland hör i stället för begravning. Det kommer från tron att en person som mördats och mördaren går fri skulle komma upp ur sin grav och gå igen. Man slog därför pålar genom kroppen för att fästa den avlidne vid gravens botten. Syftet var att förhindra att de efterlevande oroades eller skadades. Ordet jordfästning lever kvar långt senare, men då i betydelsen att genomföra en jordbegravning.
Kristen jordfästning
1529 skapades den första evangeliska jordfästningsordningen. Ordet jordfästning fanns alltså kvar från medeltiden, men hade fått en annan innebörd. I förordningen stod också att prästen skulle hålla en likvigning eller utläsning direkt när en person avlidit.
Likvigning eller utläsning ersattes i många fall av en likvaka som hölls av lekmän. De urartade ofta till sammankomster med dans och lek med stora mängdes öl och brännvin. Allt detta förbjöds i den nya kyrkolagen som kom 1686. Som en kvarleva från den seden kom då traditionen att ”sjunga ut lik”. Det gjordes runt en öppen kista innan det var dags för själva begravningsceremonin.
I kyrkolagen stod det att det endast var en präst som fick förrätta en begravning. Det var långt senare som andra samfund fick rätten att själva begrava sina döda. Man gjorde skillnad på begravningens utformning beroende på vem som avlidit. Grova brottslingar fick en neslig begravning, vilket innebar att den skedde skymundan. Odöpta barn, lindriga brottslingar och de som begått självmord fick en tyst begravning utan klockringning och en förkortad ritual.
Ända fram till 1926 var det obligatoriskt med en kyrklig begravning för den som var medlem i svenska kyrkan. Då först öppnades möjligheten att anordna en borgerlig begravning.
Begravningsbyrå
I mitten på 1800-talet grundades vår första begravningsbyrå i Sverige. Den följdes snart av flera. Det var främst i större städer som den tjänsten efterfrågades hos https://begravningsbyråstockholm.com, men nu ser vi att det finns en byrå eller ett ombud i nästan alla samhällen. Arbetet på en begravningsbyrå har förändrats över tid. Man hjälper kunderna att anordna både kyrkliga och borgerliga ceremonier.
De anhöriga har sedan slutet av 1800-talet kunnat välja mellan jordbegravning och kremering. Det tar man hänsyn till i planeringen av begravningsceremonin.
Mångfalden i samhället gör att man även ordnar sammankomsten så som den avlidnes religion förespråkar. Det är med andra ord ett brett urval av tjänster som en begravningsbyrå erbjuder de anhöriga.
Begravning utan ceremoni
En trend man kan se under senare år är att anhöriga väljer att begrava en avliden helt utan ceremoni. Det handlar ibland om relativt ensamma personer. Det kan även finnas en djupgående konflikt bakom beslutet att begrava utan ceremoni. Tidsfaktorn är ytterligare en orsak.